måndag 30 september 2013

Att vara ärlig mot sig själv...



Det är inte alltid jag är ärlig mot mig själv.
Alldeles för ofta vägrar jag att lyssna på min kropp och sköter inte om den så bra som jag borde. Men nu fullkomligt skriker den åt mig att visa den lite uppmärksamhet!
Och javisst.. jag känner ju vad som är på gång. Men jag vill inte lyssna. Nu kan jag inte undgå att det blir värre och värre.. jag måste göra något. Men jag blir irriterad och vill inte att det ska vara såhär.
Jag får mer värk ju längre jag ignorerar den och dövar den med tabletter. Kylan börjar komma och det sätter sig på varje led. Musklerna blir stela för att inflammationerna i lederna sakta ökar. Jag får fruktansvärda yrselattacker. Det konstiga är att de kommer när jag ligger ner, det räcker att jag vrider på huvudet för att lägga mig på andra sidan, för att allt ska börja snurra med en sådan kraft att jag får hålla mig hårt i sängen för att inte slungas ur. Detta är inte normalt. Nu har det gått lite väl långt.


i balans med mig själv...


Jag vet att jag måste bygga upp min styrka i kroppen igen. När jag var femton år och jag första gången fick reda på att mina leder inte är bra, sa de att jag får aldrig sluta träna. Träningen hjälper. Musklerna runt lederna blir starka och hjälper till att avlasta lederna. Det blir alldeles för stor belastning på dem annars och då kommer värken och stelheten bli värre. Att sedan efter två graviditeter inte ha kommit i form igen är inte bra. Kroppen vill inte ha femton, tjugo kg extra att bära på. Lederna klarar inte det i längden. Jag vill inte att det ska bli värre, jag vill att det ska bli bättre. Det är ingen bra dag idag.

-*-


2 kommentarer:

CamIlla Stomberg sa...

Många kramar!!!

Villa Humlebo sa...

Tack vännen!! De behövs ibland!

Kramar